Ni som brukade läsa min blogg har kanske märkt att jag varit borta härifrån en längre tid och säkert tänkt att “nu är det kört för henne”… Men inte då.. Än hänger jag med, men lusten att blogga har varit liten och de vardagliga inlägg jag velat skriva, har jag inte riktigt känt som att de platsat här. Det kanske inte alls är så, men att blogga om livet här på landet är kanske inte lika intressant för er läsare som dyker upp här, som budskap och tarot läsningar. De inläggen som jag tänker mig skulle ha platsat här har jag stället delat i min facebook grupp “Änglakraft” (Välkommen att gå med) där jag tolkar budskap, ger vägledning från kortens värld och delar med mig av min mediala sida i den mån jag orkar. De “vardagliga” inläggen får då hamna på min “vanliga” fb sida och ibland i mina andra blogg “Helenas Livet på Landet Blogg”.

“Sidans loggbild”

Förstår att ni som följt mig och vet hur sjuk jag är, att mina dar liksom är räknade och livet handlar mest om att överleva istället för att leva, även om jag gör mitt bästa för att det skall vara tvärtom. Jag känner att jag liksom är skyldig er detta inlägg och en förklaring till min frånvaro här på bloggen, då någon av er säkert undrat. Min status just nu är att jag börjar att ha svårt att stå på mina ben då musklerna kräver den syre som jag ej längre har, så rullstol är ett måste om jag skall orka hänga med. Denna vecka kommer de även hit från kommunen för att ev installera en trapphiss till vår övervåning, då det är rätt tungt att ta sig uppför trappen.

Annars så går dagarna sin gilla gång här på Fagergården. Djuren mår bra men vår gamle kisse Skutte har börjat få lite ålderstecken och det är inte konstigt då han är runt 17 år. (som hittekatt är det svårt att veta exakt ålder). Själv tillbringar jag mycket tid sittande här i min favorit fåtölj med en bok, mina tarotkort eller min Ipad. Läsa, meditera, skriva och dela med mig är fortfarande en stor del av min vardag. Några sjukhusbesök behöver jag inte längre göra då jag numera är inskriven hos det Palliativa teamet som kommer hem och fixar prover m.m. Vilket inte sker så ofta. Vi åker ofta till stan och äter gott och försöker träffa vänner i den mån orken tillåter. Att träffa människor kan vara en stor energiboost men även det motsatta. Det gäller att sikta på det första.

Tack till dig som tog dig tid att läsa och vill du ge lite respons på inlägget så blir jag glad.♥

Kram på er ♥

Helena