Jag har inte alls samma lust att skriva som tidigare, vilket är synd då det brukade kunna ge en känsla av mening till dagen. Då livets möjligheter blir mer och mer åtstramade och dagarna inte är så händelserika längre så blir skrivandet (och även fotandet) mer enformigt i sitt innehåll. Visst det går upp och ner och jämför man med många andra så är mitt liv fortfarande rätt varierade men ofta blir det där att försöka hitta meningsfullhet för dagen inte alltid så lätt då man liksom sitter där man sitter. Så klart kan vi åka in till stan för att äta, fika, gå i affärer m.m. Men faktum är att det inte känns så meningsfullt för mig, som mycket hellre hade gått i skogen med hunden eller suttit på en hästrygg och njutit av vårvinterns härligheter. Nu när skaren är så hård att man kan ta sig fram överallt och dessutom solen tittar fram så är längtan ut i naturen större än någonsin.

Vissa dagar kan den dyka upp .. lusten/ kreativiteten/ meningsfullheten.. Ni vet så där snabbt så man har bara tur om man lyckas att fånga den i farten. Gör man det så får dagen en energi som får kroppen att ta ett skutt av glädje och man önskar att den aldrig försvinner.

Sen är det den där tröttheten som slår till en som en klubba i skallen och du är helt chanslös och du kan bara gilla läget. Det ena du vill, det andra du skall är lagen som gäller där och då.

Bara göra som Maya och inta ryggläge.

Så tillbaka till där jag började med skrivandet. Just nu har jag mest lust att sudda allt jag skrivit och gå och lägga mig på soffan istället.. ..Men jag tar istället en paus och smörjer in mina händer med doftande handcreme. Maya dyker upp och lägger sig på stolen bredvid mig, det sprakar av veden i brasan och jag tänker på allt bra som hänt de senaste dagarna, kalaset med släkten i helgen, trapphissen till övervåningen som de varit här och fixat med på morgon, vädret ute som Izie älskar m.m.

Jag har det bättre än många andra och även om jag blir väldigt less ibland så blir jag dock sällan särskilt ledsen över min situation, allt är relativt.

Tack till er som läst mitt för er kanske meningslösta ”pladder”, för mig gav det iaf lite mening till denna dag. 😄 🩷