Meningslöst 🧡

0

Jag har inte alls samma lust att skriva som tidigare, vilket Àr synd dÄ det brukade kunna ge en kÀnsla av mening till dagen. DÄ livets möjligheter blir mer och mer Ätstramade och dagarna inte Àr sÄ hÀndelserika lÀngre sÄ blir skrivandet (och Àven fotandet) mer enformigt i sitt innehÄll. Visst det gÄr upp och ner och jÀmför man med mÄnga andra sÄ Àr mitt liv fortfarande rÀtt varierade men ofta blir det dÀr att försöka hitta meningsfullhet för dagen inte alltid sÄ lÀtt dÄ man liksom sitter dÀr man sitter. SÄ klart kan vi Äka in till stan för att Àta, fika, gÄ i affÀrer m.m. Men faktum Àr att det inte kÀnns sÄ meningsfullt för mig, som mycket hellre hade gÄtt i skogen med hunden eller suttit pÄ en hÀstrygg och njutit av vÄrvinterns hÀrligheter. Nu nÀr skaren Àr sÄ hÄrd att man kan ta sig fram överallt och dessutom solen tittar fram sÄ Àr lÀngtan ut i naturen större Àn nÄgonsin.

Vissa dagar kan den dyka upp .. lusten/ kreativiteten/ meningsfullheten.. Ni vet sÄ dÀr snabbt sÄ man har bara tur om man lyckas att fÄnga den i farten. Gör man det sÄ fÄr dagen en energi som fÄr kroppen att ta ett skutt av glÀdje och man önskar att den aldrig försvinner.

Sen Àr det den dÀr tröttheten som slÄr till en som en klubba i skallen och du Àr helt chanslös och du kan bara gilla lÀget. Det ena du vill, det andra du skall Àr lagen som gÀller dÀr och dÄ.

Bara göra som Maya och inta rygglÀge.

SÄ tillbaka till dÀr jag började med skrivandet. Just nu har jag mest lust att sudda allt jag skrivit och gÄ och lÀgga mig pÄ soffan istÀllet.. ..Men jag tar istÀllet en paus och smörjer in mina hÀnder med doftande handcreme. Maya dyker upp och lÀgger sig pÄ stolen bredvid mig, det sprakar av veden i brasan och jag tÀnker pÄ allt bra som hÀnt de senaste dagarna, kalaset med slÀkten i helgen, trapphissen till övervÄningen som de varit hÀr och fixat med pÄ morgon, vÀdret ute som Izie Àlskar m.m.

Jag har det bÀttre Àn mÄnga andra och Àven om jag blir vÀldigt less ibland sÄ blir jag dock sÀllan sÀrskilt ledsen över min situation, allt Àr relativt.

Tack till er som lĂ€st mitt för er kanske meningslösta ”pladder”, för mig gav det iaf lite mening till denna dag. 😄 đŸ©·

Dela.

Om skribenten

Helena heter jag. Född pĂ„ 60-talet. Bor pĂ„ FagergĂ„rden tillsammans med min make, hund och tre katter. Är sedan 2005 sjukpensionerad lĂ€rare. Har varit vĂ€ldigt aktiv inom djurskydd, hĂ€stdressyr samt tĂ€vlat bruks med min tidigare hund. Intresset för det andliga/mediala har genom Ă„ret vuxit och jag har hunnit med flera hĂ€rliga utbildningar innan sjukdom till slut satte stopp. TvĂ„ lungtransplantationer och en hjĂ€rntumör m.m. har gjort att min kropp fĂ„tt nog och krĂ€ver syrgas dygnet runt sĂ„ jag Ă€r nu tyvĂ€rr ni inne pĂ„ "The Final Countdown" ♄

Missa inte vÄra intressanta artiklar

LÀs fler artiklar pÄ huvudsidan

LĂ€mna en tanke