Ju mer man har följt sitt hjärtats röst genom livet, desto mindre ångrar man eller önskar att man hade gjort / ogjort när man närmar sig livets slut. Jag kan ibland tänka.. varför reste jag inte mer ? Så tänker jag efter och inser att jag hade inte någon större önskan tidigare i livet att resa så mycket mer än vad jag gjorde. Och varför gick jag inte mer kurser, t.ex åkte till England och utvecklade min mediala sida eller till någon annan plats som ger andlig spis ? Svaret på det är att jag hade inte det fokuset på den tiden. Faktum är att hade inte min sjukdom (Lymphangioleiomyomatosis LAM) dykt upp där 1999 så hade nog mitt gamla liv med jobb, ridsport, hundar och övriga djur på gården säkert fortsatt i samma stil och inte gett utrymme för så mycket annat. Bl.a alla år med djurskyddsarbetet och allt mitt mediala/andliga intresse hade nog inte fått möjlighet att dyka upp och ta plats i mitt då redan aktiva liv. Så det finns ingen som helst anledning att gräma sig idag. Då var då och nu är nu. Jag följde mitt hjärta då och har därför ingen anledning att idag försöka tycka vad jag skulle ha sysslat då. Var sak har sin tid och det jag vill idag, ville jag kanske inte då.
Så var sann mot dig själv. Så se till att hela tiden uppdatera din bucketlist. Kanske börja ett nytt år, månad, vecka eller till och med dag att komplettera, ändra och beta av, för livet tassar ibland in på nya stigar och dina mål och drömmar kan faktiskt ändras och får andra förutsättningar. Det gäller att hänga med i svängarna och se nya möjligheter, skapa och förverkliga sina drömmar och försöka leva sitt liv i glädje, sanning och kärlek ♥♥♥
Kram på er ♥
