Det här är nog ett ganska egocentriskt inlägg, ett inlägg där jag försöker komma på varför jag är unik. Det kanske inte riktigt hör hemma här, men nu får det bli så iaf. Ganska kul att rannsaka sig själv lite, kanske jag kan sätta mer focus på vad som kan bli bättre, Den andliga utvecklingen hänger ju helt ihop med den personliga.

Jag känner mig många gånger annorlunda än andra människor, att det finns ingen annan som är som mig. Men eftersom alla människor är unika så kanske det är många som känner sig som mig..  enda exemplaret …typ. Alla vänner och släkt  jag har runt omkring mig, så olika mig på många sätt, men ändå inte.

Vem är jag egentligen, vad är specifikt för just mig, varför känner jag mig unik ?

Här blandas tankar kring mina egenskaper, djupt med ytligt.

•Gillar inte kaffe eller öl (vilket jag insett är tämligen unikt ?)

•Behöver få vara mycket själv (men vill gärna träffa vänner med jämna mellanrum och älskar stora släktkalas)

•Är tjurig och vet vad jag vill (kanske inte alltid det trevligaste för omgivningen)

•Vill hellre ha djur än barn (barn är helt ok, jag har ju varit lärare, men den där vill-ha-barn-genen, den saknar jag.)

•Hatar att sy (say no more….någon större bagerska är jag ej heller )

•Känner mig ganska jordnära och lite ”bonnig”.      ( Är väldigt mycket mig själv och som jag känner mig, inte så brydd i vad andra tycker och tänker )

•Inte rädd att säga vad jag tycker (men tycker kanske inte det är värt att bli upprörd över så mycket längre, utan istället försöka uppmuntra och hjälpa till med det som är bra )

•Ganska handlingskraftig  (jajamen..om det inte vore för mina lungproblem så…)

•Andligt intresserad (älskar att läsa om och gärna prata om detta ämne med andra intresserade)

•Starkt psyke ( utom kanske när det gäller djuren, som kan få mig att gråta floder )

•Lite dåligt tålamod (haha..fråga min man )

•Ärlig och oftast ganska snäll

•Lite snål och håller gärna i pengarna (inser dock att mitt ekonomiska sinne hjälpt mig i livet )

•Kanske en ganska tuff brud men väldigt sällan i någon lyxförpackning.

•Känner mig yngre än de flesta jag känner (kan fortfarande tycka det är kul att”åka” på kundvagnarna, ha mössor med öron och sladda med bilen)

•Är nog både en talare och lyssnare, beroende på sällskapet, men de flesta av mina nära vänner är nog talare. (Lyssnar gärna på goda talare.)

Min fysiska kropp är efter alla sjukdomar och operationer, ärrad och skör. Men än hänger den med och jag tror det beror en hel del på att jag trots allt beundrar den, för just detta. Men mitt unika jag är allt det andra, som dock kanske blir mer tydligt när man måste gilla läget och när man är sig själv och ingen annan.

Frågar jag vänner kan de säker komma på fler saker som bidrar till att jag är mitt unika jag. Kanske de inte alls ser det jag ser.. Precis som du är ditt unika du , om du bara är sann mot dig själv och lyssnar till ditt inre jag.

Love ❤️