På lördag kväll kom ambulansen och hämtade mig. Jag hade då haft feber och varit kraftigt illamående hela dagen. Dessutom hade jag fått stora bölder som smärtade och huden på mitt ben kändes dom den var brännskadad. Ringde 1177 för att höra vad jag skulle göra och (som vanligt) när de hör att jag är transplanterad och äter mycket immundämpande så säger de att jag måste åka in på akuten direkt, de skickar en ambulans.

Där satt jag, klickan var 21.30, mitt i mello (nåja det är inte hela världen om jag missar) men helt oförberedd på ambulansfärd och lasarett. Maken arbetade natt och djuren hade ”lördagsmys” på sina sovplatser.

I ambulansen känner jag hur less jag är på att vara sjuk. Men som tur jag är ganska bra på att gilla läget och göra det bästa av det. Fick efter några timmar diagnosen Bältros, att lägga till i ”livshistoriken”. Jag tänker att det överlever jag iaf…Hä kunn ha vuri värri (det kunde varit värre) som vi säger här i norr.

Tänker på vad alla mina fysiska krämpor är för lärdom eller kanske är de lärdom för någon i min närhet ? Är de karma från tidigare liv kanske…Ser fram emot den dagen allt uppenbarar sig. Nåja, vill dock vara kvar här ett tag till, känner mig inte alls klar. Ser fram emot på mer upplevelser i livet, dock hoppas jag att det är tillräckligt med sjukdomar.

Prövningar vi möta får och vi oftast ej förstår…

Kram ❤️