Leva livet, nu skall jag leva livet.

2

Hej alla fina bloggläsare ♥

Det har varit ett litet tag sedan sist, så här kommer en liten uppdatering. I slutet av maj konstaterades att min lungkapacitet försämrats och att jag nu behöver syrgas när jag rör mig. Dessutom fick jag beskedet att jag inte får någon tredje lungtransplantation och att det finns inget annat att göra än att hoppas på ett mirakel. Så klart ett tungt besked, en sista käftsmäll.

“Alla har vi fått ett skal. Ingen är helt nöjd med sitt. Alla skal förgås. Har du tur kan du få åldras i ditt. Ett privilegie inte alla förunnat.”  (- Natthiko-)

Vad gör man ? Hur tänker man ? Lägger man sig med tassarna i vädret ?

Nej sån är inte jag. Jag väljer livet, så länge den möjligheten finns så vill jag ha glädje i livet. Just nu vill jag inte oroa mig eller deppa. Det får jag kanske ta senare… men inte nu.

“Se vad ni har att lära er här och nu. Inse att ni har varit här förut och att ni med största sannorlikhet kommer att komma hit igen. Om ni undrar varför ni är här, tänk då på vad som gör er glada, vad ni längtar efter. Då vet ni. Ni längtade efter samma saker när ni var i ljuset. Ni hade samma önskningar, men ni minns inte.”  (-Zander och tiden-)

Så denna sommar har vi återigen lastat syrgastank i husbilen och åkt runt på endurotävllingar, havsbad, Höga kusten m.m. och försökt att ta tillvara på livet som vi önskar. Jag har “turen” att få ha flytande syre, vilket innebär att har har en liten termos i ett bälte runt midjan. Syret i den räcker ca 6 timmar. den är enkel och lätt vilket gör att jag kan röra mig tämligen obehindrat.

I juli fick jag brevet som tände ett litet hopp i mörkret. Många undersökningar , prover m.m. måste vara ok, men det finns iaf en chans.

Samma dag som brevet kom så dog en vän till mig som också hade lungtransplanterats.

Livet kan verkligen vara både hopp och förtvivlan samtidigt.

“Vi är människor, vi förvånas över oss själva 0ch det kan ta en hel livstid att lära känna våra egna tankar. Kanske föds vi med minnet av vårt ursprung. Av någon anledning suddas minnet om oss själva helt eller delvis ut. Så ägnar vi våra liv åt att hitta tillbaka till den punkt där vi en gång började. Vad är det isf som gör att vi upphör att minnas ? Eller är det en del av själva erfarenheten, att söka sig tillbaka ?” (-Zander och tiden”) ( En bok jag säkert kommer tillbaka till i senare inlägg.)

Ha det så gott och ta vara på er själva, varann och inte minst livet ♥

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

2 kommentarer

  1. sandra den

    Önskar dig all lycka och att du får hjälp med din hälsa på bästa sätt. Har följt dig här i bloggen tycker att du är en kämpe och förtjänar ett bra liv. Styrkekramar från Sandra

    • anglakraft den

      Tack så för din fina kommentar ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Lämna en tanke