Just nu är livet lite av en utmaning. Förutom mina dåliga lungor så är värken i min kropp himla besvärlig sen en tid tillbaka. Jag som aldrig brukar ha sömnproblem, vaknar med smärta som är svår att bli av med. Det är som om mitt skelett inte tål någon som helst belastning, då flippar alla nervtrådar av smärta. Sen blir då även tröttheten mer påträngande när sömnen falerar. Det gör ont när jag rör mig och jag känner mig som en riktigt gammal och skröpplig kärring (kanske en påskkärring ). Varje vecka har jag kontakt med det paliativa teamet. Känns lite abstrakt faktiskt, jag känner mig inte direkt döende, men tänker att det är bra att vi har kontakt nu, för då de riktigt behövs så känns de mer som bekanta efter kontakten varje vecka. Sen fixar de saker direkt  vilket är bra, kommer bl.a att få en rullstol för transport om någon vecka, kan nog bli bra att ha.

Izie påskkärringvovven ♥

Nu har även min man värk överallt och ingen ork, så vem vet, vi kanske båda har fått besök av något litet virus som terroriserar oss värre än vanligt. Fredagens snöstorm som satte stopp för våren var inte heller någon energihöjare direkt.

Idag hade jag en plan, som jag hade hoppats på, nämligen att kunna ta mig till stan för att se på  dressyrtävlingar och träffa gamla hästvänner, men det är bara att glömma. Tråkigt när kroppen sätter stopp. Samtidigt som det ger en energikick att träffa vänner så tar det på också.

Så nu sitter jag här, lite skönt att skriva av sig. Kanske inte det mest intressanta inlägget jag skrivit… Glad iaf att jag tycker om att skriva och dela med mig av text och bilder. Nu tar jag fram mina tarotkort och gör mig redo för ett till inlägg med veckans budskap. Önskar er alla en fin dag och själv hoppas jag på att morgondagen blir mer smärtfri och energirik.

Här i min favoritfåtölj sitter jag och skriver, läser, lägger kort och pysslar. Gärna med mina djur omkring mig. Här är det Maya som sover bakom mig.

Tjingeling ♥