Så är det åter lördag och jag ser tillbaka på en vecka med “ups and downs”. 1 maj är inte någon dag med fanor och banderoller för mig utan en dag då jag besöker kyrkogården och min pappas grav. Han skulle ha blivit 94 år detta datum om han hade levt. Passar bra med vårblommor nu och jag ställer en kruka på graven.. Det är en fridfullhet på en kyrkogård och jag kan få en väldigt stark känsla av sorg, som om jag känner alla ledsna besökares känslor inuti mig.
Nedanför kyrkan strömmar den vackra ån ♥

Kissarna har fått komma ut i sin skog igen och är överlyckliga och jag blir också lyckliga av att sitta där och se deras nyfikenhet över allt.

Jag och Maya hittade både vårtecken och tecken från änglarna i skogen ♥

De sista dagarna har jag varit oerhört trött, så trött att jag inte ens kan tvinga mig till saker. Värken i hela kroppen är också lite tärande. Att acceptera detta är inte alltid det lättaste. Men denna gång orkade inte ens jag tänka eller försöka tvinga mig. Förmiddagarna mår jag oftast lite sämre och är glad för att jag tycker om att skriva och har mitt bloggande som jag kan göra sittandes. Vi åker ofta till stan och tar en god lunch och på em brukar jag känna mig piggare och kunna uträtta något. Jag hoppas att denna dag blir bättre än tidigare.
Nästan varje morgon pratar jag med mitt “andliga team” som jag kallar dem, om lite tankar inför dagen och hur vi kan hjälpas åt. På kvällarna är det oftast änglarna jag har kontakt med och ber om hjälp, oftast inte för mig utan för andra människor och djur. Igår bad om hjälp för min väns katter som råkat äta av en väldigt giftig växt.

Att be änglarna om hjälp är något alla kan göra. Så länge det inte är meningen att den du ber för måste ha den livserfarenheten, så hjälper de på ett eller annat sätt. Det kan jag verkligen skriva under på. Jag tror att under alla mina år i djurskyddet som jag bad om hjälp för djuren så var hjälpen mer eller mindre 100 procentig och oftast väldigt, i mitt tycke, snabb.
♥♥♥♥♥
