Läste härom dagen ett inlägg som någon skrivit om sorgen att förlora ett djur. I just detta fallet var djuret en ..tupp. Hur kunde en simpel tupp betyda något ? För henne betydde denna tupp en hel del och förgyllde tillvaron med sin blotta existens. Att förringa någons sorg bör man inte göra, man vet aldrig vilken samhörighet som funnits mellan två levande väsen.

Jag har haft djur i hela mitt liv och har således även fått uppleva och gå igenom sorg många gånger. En del har varit lättare att bära medan andra har tagit sin tid innan sorgen lagt sig och gått över till ett stadium av ljusa minnen och varma tankar.  Min katt Gulle som vandrade över Regnbågsbron i början av året kan jag ännu inte tänka på utan att det gör fysiskt ont.  En isande smärta i bröstkorgen, armen, handen och tårarna som direkt stiger upp inom mig Han stod mig så nära och vi förstod varandra så väl. Att han har det bra nu och att vi kommer att ses igen en dag, det vet jag så väl, men saknaden efter honom kan bli överväldigande ibland, framför allt när man behöver hans tröstande nospussar och tassar runt sin hals. Bara att skriva detta får mig att sitta och “fulgråta”.

Många väljer att aldrig skaffa något fler djur efter att ha upplevt sorgen efter ett avlidet djur. Jag tror dock att det är lite fel att tänka så. En nytt djur, en kattunge, hundvalp.. kan man annat än älska dem. Och ja, det kommer att bli sorg igen en dag, men djuren är precis som oss människor, de lever inte hur länge som helst och även de kan bli svårt sjuka eller skadade., så är det bara.  Att få ge kärlek är en gåva som vi skall använda så mycket vi kan, även om det kan betyda att vi även får genomlida sorg. Men då vet vi iaf att vi har älskat någon och vi har ju förmågan att älska många samtidigt, så slösa din kärlek på så många du kan. Att sorgen sedan blir en del av denna kärlek får vi acceptera och inte ifrågasätta eller förringa. “All you need is Love, Love is all you need”♥